Uppdrag granskning granskar elbehandling
14 November 2009
12 Comments
I två kommande avsnitt av Uppdrag granskning kommer Janne Josefsson och Kristina Hedberg att undersöka ECT, elbehandling mot depression, vilket i Socialstyrelsens förslag till nya riktlinjer för behandling av depression rekommenderas som förstahandsval vid behandling av svår depression. Enligt förhandsannonseringen av programmet har behandlingen “flera allvarliga biverkningar” vilket “många patienter aldrig fått veta”.
Första programmet sänds onsdagen den 18/11 kl 20.00.
Det blir väl spännande, men inte lätt att leda i bevis. Det finns inget stöd i vetenskaplig forskning för bestående biverkningar av ECT. Det innebär såklart inte att det inte kan finnas enstaka patienter som har fått det. All verksam behandling har risker. I fallet med ECT är det dock snarare narkosen som är en större risk.
I Läkartidningen i våras rapporterades det om två patienter som ansåg sig ha fått mycket omfattande episodminnesstörningar efter ECT. De hade dock båda fått 5-7 olika läkemedel (antidepressiva, sömnmedel och anxiolytika) samtidigt som ECT, vilket säger mig att de hade svåra tillstånd, där bedömningen inte är enkel.
Såhär i efterhand känner jag mig glad att jag inte tog erbjudandet om elbehandling, tidigare i min behandling av PTSD, lättare depression/svår ångest. Tyckte inte om alternativet som då var medicin. Att måsta gå igenom medicinering och medicinutprövning av alla dess slag och få en hel hög med biverkningar och en gnutta extra ångest pga att måsta äta medicin fast man inte tycker om det. Haha.
Nu vill de att jag ska gå EMDR-behandling istället. Kanske en aning vänligare mot patienten?
Ska iaf se denna granskning, kommer att bli väldigt intressant.
Ja, det jag känner inte heller till något vetenskapligt stöd för svårare biverkningar av ECT. Men som du säger Håkan så innebär det ju inte nödvändigtvis att det inte finns sådana.
Jag undrar själv lite över vilka tillstånd som det finns stöd för att behandla och vilka man behandlar ute i vården, om det kan vara någon skillnad mellan dessa?
Inget vetenskapligt stöd? http://www.ect.org/harold-sackeim-reverses-position-in-upcoming-study/
ECT förändrade mitt liv. Jag fick minnesproblem, kognitiva problem och posttraumatiskt stressyndrom av behandlingen. För att inte tala om mitt livs första psykos/mani som utlöstes efter tredje behandlingstillfället. Och jag har träffat flera personer som drabbats av stort lidande p.g.a. ECT.
Bra SVT och Uppdrag Granskning. Äntligen!
Med vänliga hälsningar,
Syster Dyster
Sensationsreportage (som jag befarar att programmet blir) kommer inte att hjälpa de som är i behov av lindring för sina svårartade depressiva besvär. Det är bra att man nu är överens om att psykologisk behandling är förstahandsalternativ för måttliga depressiva besvär, men för allvarligare depressiva tillstånd är ECT fortfarande skonsammast, snabbast och effektivast. När tillståndet bedöms livshotande är det rätt att använda ECT.
Det finns nu flera studier som tycks visa att minnesproblem kan finnas kvar ännu en månad eller längre efter en serie ECT, men den övervägande majoriteten av befintliga studier stödjer inte sådana slutsatser. Som jag skrev ovan så utesluter det inte att enstaka patienter ändå kan ha fått sådana beklagliga biverkningar av ECT. Detsamma gäller ju många andra typer av behandlingar i sjukvården. Antipsykotiska läkemedel orsakar i sällsynta fall svåra skador och rentav död, men i det stora hela så har antipsykotiska läkemedel räddat hundratusentals liv genom åren. Det här gäller också ECT.
Tack Syster Dyster för referensen! Det börjar komma nyare studier som problematiserar det hela ännu mer. Man tittar t ex på vilken kombination av samtidigt givna läkemedel som kan mildra eller förvärra de här biverkningarna. Jag beklagar givetvis Dina negativa erfarenheter, men under alla mina år i psykiatrin har jag endast stött på några få sådana berättelser. Jag utesluter som sagt inte att det kan vara som det beskrivs, men jag vill nog fortfarande hävda att fördelarna med ECT (rätt använd) är betydligt större än riskerna. Det är väldigt bra att Du och andra vill dela med Er av Era erfarenheter i ett sådant här forum.
@Håkan:
Vad säger du om den här rapporten?
http://www.nature.com/npp/journal/v32/n1/full/1301180a.html
Jag har bara läst abstract just nu, men nog ser det ut som om man i varje fall vid en 6 månaders-uppföljning ser kvarvarande kognitiva skador.
Den här rapporten tittar på det omedelbara utfallet, 3-4 veckor efter:
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2526376/?tool=pmcentrez&report=abstract
Man ser naturligtvis då kognitiva försämringar. Intressant är att författarna i detta, kortsiktiga sammanhang, konstaterar att “However, patients may not acknowledge or be aware of changes in their memory functioning, and post-ECT self-reports may not be reliable”.
Patienterna själva har förmodligen ännu svårare att i ett längre perspektiv förstå om de har fått skador (såvida skadorna inte är mycket stora och påverkar det dagliga livet). Måste man inte vara ganska listig i försöksuppläggning när man försöker spåra kognitiva skador av ECT? (För att nu inte tala om skador på hjärnan som ger emotionella problem.) Är verkligen de metoder som används i studier av risker med ECT tillräckligt listiga?
@Håkan
Såg inte din sista kommentar. Jo, men att minnesproblemen kvarstår någon månad har väl aldrig varit kontroversiellt?
Jag har, utan att leta särskilt mycket, funnit flera fall av permanenta minnes-skador, dvs skador som varat åtminstone ett år. (Ett av fallen känner jag mycket väl.)
Det är förvånande att så många inom psykiatrin inte känner till de här fallen. Vet du och andra hur biverkningsregistret för ECT ser ut? Har ni läst det?
Hej! Jag vill berätta om min ECT- handlingen. Jag var så sjuk, så jag hade inte något val. Det var ingen som informerade mig om att jag kunde få problem med minnet.Men jag fick stora problem med mitt minne,vilket ännu inte bra, sedan februari-09.Jag har glömt många viktiga saker. och det är väldigt jobbigt!
[...] Vi skrev tidigare om inslaget här>> [...]
Ja, det stora problemet verkar vara just med informationen till patienterna. Jag misstänker själv att en del läkare kan vara rädda för att skrämma bort patienterna från en behandling som kanske ändå är den som har störst chans att hjälpa patienterna. Men jag har även erfarenhet av att man i vissa fall har varit benägen att testa ECT först istället för andra alternativ, vilket jag tycker är lite mer tveksamt.
Har inga erfarenheter av ECT, men har en hel del erfarenheter av hur läkare vägrar att erkänna tydliga och klara biverkningar, tom sådana som står omnämnda i FASS.
Har dessutom råkat ut för att läkare velat skriva ut SSRI till mig för åkommor som inte har ett dugg med psyket att göra, eller med nedslagenhet eller depression – som jag alltså inte alls lidit av vid tillfällena. Jag har förstås vägrat att ta emot recepten. Man ska inte skriva ut sådana här preparat för nackspärr exempelvis!! När de här medlen skrivs ut ska läkare dessutom följa upp resultaten och ta patienternas beskrivningar av biverkningar på allvar. Det gör alldeles för många av dem inte. Den slarviga förskrivningen av de här medlen är rent skandalös. Det tycks numer även gälla ECT-behandlingar, som ju inte borde behöva öka så katastrofalt om SSRI vore så effektiva som påståtts. Så vad är det som pågår här – egentligen?
Jag litar alltså numer knappt mer än jämt på läkare och psykiatriker har jag inget som helst förtroende för. Det var dessutom rent bedrövligt att lyssna på den där Håkan Odeberg i TV-programmet. Han TROR, säger han, och det kan man ju göra, men TRO har nu inte så mycket med vetenskap att göra. Klart att man aldrig hittar några biverkningar när man vägrar att lyssna på patienterna och bara för att somliga inte drabbas av sådana kan man inte sluta sig till att de som rapporterar om biverkningar måste inbilla sig.
Läkemedelsindustrin är dessutom rent rabiat vad gäller att prångla ut sina preparat.
Många intressanta kommentarer! Jag skulle även vilja lyfta ett socialt och genuspespektiv. Med så dåliga underlag för användning av ett så kraftfullt verktyg som ECT kan man ju fundera över vem det är som utsätts. Finns det pat. grupper som det för en läkare känns enklare att undanhålla viktig information från? Finns det människor som det är enklare att ordinera ECT? Är det möjligen så att kvinnor 30+ från lägre sociala klasser är de som oftast diagnosticeras med depression?
Leave your response!
Prenumerera på inlägg
Tags
Fler av våra vänner
psykodynamiskt.nu
Blogroll
Senaste kommentarerna
Most Commented