Psykiatriker: självmord inte enbart psykiatrins ansvar
Lars Jacobsson, psykiatriker och professor emeritus, menar i ett inlägg i Läkartidningen att ansvaret för att förebygga självmord inte enbart bör ligga på psykiatrin, då han anser att de flesta av riskfaktorerna ligger utanför psykiatrins ansvars- och kompetensområde.
Lars menar i sin artikel att det finns en oroande tendens vad gäller arbetet med att förebygga självmord i Sverige, där självmord i första hand ses som ett medicinskt problem. I dagens läge genomförs till exempel alltid retrospektiva genomgångar av vårdkedjan vid självmord för att identifiera eventuella systemfel eller brister. Detta menar Lars riskerar att leda till att vårdpersonalen känner sig utpekad och skyldig eller medskyldig till det inträffade, trots att syftet inte är att hänga ut någon enskild.
Att psykiatrin anses ha en viktig roll i dessa fall är inte förvånande med tanke på som tar livet av sig lider av psykisk ohälsa och ofta har eller har haft kontakt med psykiatrin. Lars Jacobsson lyfter dock fram att det finns en mängd riskfaktorer för självmord som han anser ligger utanför psykiatrins ansvarsområde. Dels tar han upp könsroller i vår kultur som han anser vara en bakomliggande orsak till det högre antal fullbordade självmord bland män och den höga andelen självmordsförsök och självskadebeteende hos kvinnor. Alkohol och droger är ett annat stort problem enligt Lars då dessa dels bidrar till psykisk ohälsa och dels leder till minskad impulskontroll. Sociala missförhållanden som skilsmässor, ensamhet och arbetslöshet är andra riskfaktorer. Slutligen tar han upp flyktingar och asylsökande som en särskild riskgrupp på grund av deras bakgrund och asylprocessens utformning.
Lars Jacobsson frågar sig slutligen om inte andra aktörer i samhället också har ett ansvar för självmordstalen:
“Var och varannan dag rapporteras om hur kändisar knarkar och super sig fulla utan att det på något sätt uppfattas som anmärkningsvärt, utan snarare som någonting som är helt okej. När har någon journalist eller chefredaktör ställts till ansvar för destruktiviteten i sina budskap? Däremot ska vi inom psykiatrin ständigt svara för att vi inte kan förhindra att ungdomar super sig fulla, knarkar ner sig eller skär sig sönder och samman.”
Han efterfrågar avslutningsvis retrospektiva genomgångar efter varje självmord, enligt engelsk modell, där alla misstänkta självmord blir föremål för en rättslig process som tar in fler faktorer än bara vårdkedjan i sin kartläggning av bakgrunden till ett självmord.
[...] Psykiatriker: självmord inte enbart psykiatrins ansvar | Wemind http://www.wemind.se/blog/2010/01/18/wemind/psykiatriker-sjalvmord-inte-enbart-psykiatrins-ansvar – view page – cached Lars Jacobsson, psykiatriker och professor emeritus, menar i ett inlägg i Läkartidningen att ansvaret för att förebygga självmord inte enbart bör ligga [...]
Interessant.
En selvmordsforsker skriver også godt om dette i tidsskriftet til den norske psykologforeningen:
“Fagfolk som arbeider på området, har … et stort ansvar for å formidle kunnskap om årsakssammenhenger ved selvmord. Jeg tør påstå at dagens dominerende diskurs, blant fagfolk som i befolkningen, er at selvmord primært (og nesten utelukkende) henger sammen med sykdom, mental lidelse og utilregnelighet.” http://bit.ly/57gxmw
Visst är det bra att andra faktorer i samhället belyses som kan påverka risken att begå självmord. Detta får dock aldrig skifta fokus från det viktiga och extremt eftersatta arbetet att kvalitetssäkra psykiatrin.
Att anföra risken att känna sig utpekad vid retrospektiva genomgångar som skäl för att avstå är bisarrt och säger kanske något om Jakobssons syn på vikten av ökad patientsäkerhet.
Vilket sällsynt korkat sätt att avsvära sig sitt professionella ansvar. Även om orsaken till att
människor vill begå självmord kan spåras till sociala
och andra faktorer så måste väl ändå psykiatrin ha ett
ansvar för psykiatrin? De människor som frivilligt söker sig till psykiatrin skickas ofta hem med tillräckligt många piller för att utföra de självmord som inte alltid är helt genomtänkta och där de kanske fanns en önskan att komma på “andra tankar”. En hemsk människosyn och omänskliga attityder från psykvårdare har för många utgjort droppen som utlöser onödiga självmord.
Ett bra exempel på en sådan attityd kan man se hos professor emeritus Jacobsson.
Jag tror inte man ska tolka Jacobssons inlägg som att han tycker att psykiatrin inte ska ta ansvar för sin egen verksamhet. Det är förstås viktigt att utreda vad det finns för brister i vården för att kunna åtgärda dessa. Men även om det psykiatriska vården skulle fungera perfekt kanske det ändå skulle finnas folk som begick självmord. Där tycker jag det kan vara intressant att se om det finns andra delar av samhället som man kan förändra för att minska risken för detta.
Mvh
Thomas Drost
Jag menar givetvis inte att självmorden skulle upphöra om bara psykvården blev perfekt. Mitt tillspetsade yttrande baserar sig på några “fall” från verkligheten vars sanningshalt jag själv kan intyga.
En nära vän begick självmord efter att hennes psykiater under många års tid skrivit ut 100 tabletter åt gången.
Vid ett tillfälle frågade han om hon någonsin hade funderat på att ta livet av sig. Hon svarade ja. Då tog han tillbaka sitt recept och bad henne skaka hand med honom och lova att inte göra så. Sedan fick hon tillbaka receptet. Vid en kris som absolut hade många andra orsaker; sociala, ekonomiska osv. tog hon dessa 100 tabletter.
Ett annat exempel är en mentalskötare som spelade pingis med en suicidal patient. Frun hade begärt skilsmässa.
Mentalskötaren blev hårt kritiserad av sina kollegor för att han inte “gränsade” tillräckligt” mot patienterna. Mentalskötaren hamnade i en svår personlig konflikt. Skulle han anpassa sig till kollegornas människosyn eller försöka etablera en mänsklig kontakt med denne patient?
Dagen efter var patienten död för egen hand.
Jag är fullt medveten om att båda dessa människor kunde ha valt självmord även om de inte blivit bemötta på detta sätt. Men eftersom jag kände den ena väl och även av egen erfarenhet vet att i känsliga krislägen kan det vara avgörande hur medmänniskor förhåller sig, tror jag att en annan attityd kunde spelat roll.
Min poäng är alltså att forskare professorer och politiker satsar pengar, forskning och tidningsartiklar på att vilja bekämpa självmord. Ute i den verkliga psykvården jobbar däremot ofta ganska okänsliga och olämpliga personer. De som är mer lämpade orkar kanske inte med de stelbenta organisationsstrukturer och iskalla vindar som råder på dessa arbetsplatser. Det reflekterar ett samhällsklimat förstås. En kedja är aldrig starkare än dess svagaste länk.
Ansvariga personer för just den psykiatriska vården kanske borde ägna sig åt organisatorisk introspektion även om det givetvis är önskvärt att försöka förändra ekonomiska och sociala levnadsvillkor. Då är det förstås nödvändigt att samtliga länkar i kedjan inte “gränsar” så förtvivlat skarpt..
Jag har arbetat som mentalskötare i många år inom psykiatrin och håller helt med om att det finns många problem där som måste åtgärdas. Det största problemen för personalen “på golvet” som jag upplevt är att det saknas tydliga riktlinjer kring vården, handledning för mer komplicerade patientfall, stöd vid svåra situationer, vidareutbildning, osv. Jag är övertygad om att majoriteten av personalen kan och vill göra ett bra jobb, men det är ett komplicerat arbete och man får inte alltid det stöd man behöver för att göra sitt bästa. Sen finns det säkert rötägg som aldrig borde ha arbetat inom psykiatrin, precis som det gör inom alla yrkesområden.
Så visst finns det mycket att göra, men jag håller med Jacobsson om att man även måste lyfta blicken från psykiatrin. Till exempel har ju kommunerna idag större ansvar för omhändertagandet av psykiskt sjuka än tidigare, och där finns det mycket att förbättra.
Mvh
Thomas Drost
Det är kanske inte oväntat att företrädare för psykiatrin försöker byta fokus (det är andras fel också!). Jakobsson är förutom psykiater dessutom socialdemokratisk politiker.
Pär:
Är det typiskt för socialdemokratiska psykiatriker att försöka byta fokus från psykiatrins ansvar?
Jag tror att Professor Jan Beskow och hans ansträgningar kommer leda till förbättringar inom psykiatrin och samhället när det gäller öppenheten och kunskapen kring suicid ökar.
Läs mer om suicidpreventionens arbete på http://www.suicidprev.com
Att byta ämne brukar ju vara en paradgren bland politiker. Oavsett partifärg. (Jag är f.ö. också sosse.)
Hej,
Vill ni ev. ta upp det här i ett nytt inlägg och be att de som har erfarenheter och tips på förbättringar hör av sig?
http://pillaren.wordpress.com/2010/05/02/psykiatrin-vad-vill-ni-ha-for-hjalp-av-dem/
Leave your response!
Prenumerera på inlägg
Tags
Fler av våra vänner
psykodynamiskt.nu
Blogroll
Senaste kommentarerna
Most Commented