Home » Antidepressiva läkemedel, Depression, Evidens, Forskning, Psykofarmaka, Psykoterapi

Deprimerade resultat för antidepressiva läkemedel

8 February 2010 One Comment

Foto: Tom Varco

I en mycket läsvärd artikel i tidningen Newsweek skriver journalisten Sharon Begley om hur alltfler studier kommit fram till resultat som verkar tyda på att antidepressiva läkemedel har rätt blygsamma effekt jämfört med placebo, och ställer frågan om man överhuvudtaget bör diskutera detta eftersom det riskerar att leda till en minskning av placeboeffektens styrka.

Begley har intervjuat forskaren Irving Kirsch som har ägnat en stor del av sin karriär åt att forska om effekten av antidepressiva läkemedel och placeboeffekten. 1998 genomförde han en studie tillsammans med Guy Sapirstein där de analyserade resultat från 38 olika studier med totalt ca 3000 patienter. De fann då att ca 75 % av effekten av medicinen tycktes bero på placebo. Artikeln om resultatet fick den fyndiga titeln “Listening to Prozac but Hearing Placebo.” Resultatet verkar dock inte ha haft någon effekt i den kliniska verkligheten, då förskrivningen av antidepressiv medicinering har fördubblats sedan dess.

Kirsch och Sapirstein fick både kritik och beröm för studien. Kritiken bestod bland annat i att studierna som man använde i analysen hade brister. Detta är en intressant kritik, menar Begley, eftersom det var just dessa studier som använts som grund för att få preparaten godkända av Food and Drug Administration (FDA), den amerikanska motsvarigheten till läkemedelsverket. En mer allvarlig kritik var den att Kirsch enbart hade använt ett urval av studier för sin metaanalys. Kanske skulle effekten av medicinen visa sig om han använde sig av fler studier i sin analys?

Med detta som utgångspunkt genomförde han tillsammans med andra forskare en analys vars resultat publicerades 2002, där han även använde sig av tidigare icke publicerade studier av antidepressiva. Denna studie gav dock inte mer stöd till medicinerna – tvärtom tycktes de nu ha ännu mindre övertag gentemot placebo, 82 % av medicinens effekt förklarades nu av placebo. Den lilla effekt som fanns kvar imponerade inte heller utan motsvarade 1.8 poäng på den 54-poängs skala som man använder sig av för att bedöma graden av depression hos patienterna i dessa studier. Enligt Kirsch är det möjligt att även denna effekt skulle försvinna om man använde sig av aktivt placebo, det vill säga piller som gav upphov till samma bieffekter som de riktiga preparaten. Man tror nämligen att upplevelsen av biverkningar i sig kan stärka placeboeffekten.

Inte heller detta ledde dock till någon större förändring av utskrivningen i den kliniska verkligheten. Enligt Begley beror detta på flera saker. Bland annat att läkare och patienter utgår från att om FDA har godkänt ett preparat så är det effektivt. Det bör dock noteras att för att FDA ska godkänna ett preparat krävs enbart två väldesignade studier som visar på statistiskt signifikant effekt. Hur stor eller liten effekten är, eller om det finns en mängd andra studier som inte visar på effekt har ingen betydelse för beslutet, enligt Begley. Den andra orsaken till att läkare fortsätter skriva ut preparaten i stor omfattning är att de upplever att de har god effekt för patienterna. Om läkare även skrev ut placebo är det möjligt att de skulle uppleva samma effekt i de fall, men eftersom man inte gör det upplever man att det är just medicinen som är effektiv.

Många läkemedelsföretag bestrider nu inte längre dessa resultat, men menar att det finns personer som har större effekt av preparaten medan andra får mindre effekt av dem. Resultatet från den senaste studien i ämnet tyder på att det är just de patienter med svårast depression som har nytta av medicinerna.

Kirsch har skrivit en bok om ämnet, den nyligen utkomna “The emperor’s new drugs“. Där varnar han patienter för att sluta ta sina mediciner eftersom det kan leda till svåra utsättningssymtom. Han menar dock att det är viktigt att tala om och forska om placeboeffekten för att veta vilka patienter som blir hjälpta av medicinen i sig och vilka som skulle kunnat få någon behandling med mindre biverkningar, till exempel psykoterapi.

Läs mer här>>

Läs även ett inlägg av en läkare i samma tidning som inte håller med om slutsatser i artikeln ovan>>

One Comment »

Leave your response!

Add your comment below, or trackback from your own site. You can also subscribe to these comments via RSS.

Be nice. Keep it clean. Stay on topic. No spam.

You can use these tags:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

This is a Gravatar-enabled weblog. To get your own globally-recognized-avatar, please register at Gravatar.