Ångest och depression kan vara resultat av en kort tids irritation i matsmältningssystemet tidigt i livet, enligt en studie från Stanford. Fynden från studien tyder på att vissa psykologiska tillstånd kan vara resultatet av, snarare än anledningen till, mag- och tarmsjukdomar så som irritable bowel syndrome (IBS).

”Mycket forskning har fokuserat på att förstå hur psyket kan påverka kroppen”, säger Pankaj Pasricha, professor vid Stanford. ”Men denna studie tyder på att orsakssambandet kan vara omvänt. Mag- och tarmbesvär under de första dagarna i livet kan försätta hjärnan i ett permanent depressivt tillstånd.”

Självklart leder dock inte alla magbesvär till livslånga psykologiska besvär. Konsekvenserna av besvären kan bero på i vilket stadie av utvecklingen de inträffar. Vissa organ är extra känsliga i olika stadier av utvecklingen.

Ungefär 15 till 20 procent av befolkningen lider av vad läkare kallar ”funktionell dyspepsi”, eller ihållande alternativt återkommande smärta i övre buken. Forskare som Pasricha har länge märkt att dessa människor också i högre grad än andra lider av ångest eller depression. Den konventionella uppfattningen har varit att stresshormoner som utlöses av patientens förändrade humör lett till matsmältningsproblemen.

Det finns dock en alternativ förklaring. ”Magen och hjärnan är sammanbundna via vagusnerven, som går från hjärnan till kroppens inre organ”, säger Pasricha. ”Desutom har magen sitt eget nervsystem som är relativt självständigt. Så kommunikationen mellan magen och hjänan är avancerad och går åt båda håll, och förändringar i magen signaleras direkt till hjärnan.”

Då många av dessa patienter daterar sina mag- och tarmproblem tillbaka till tidig barndom, innan deras psykiska problem började, undrade Pasricha och hans kollegor om matsmältningsproblemen istället kunde vara orsak till de psykiska problemen. Tanken växte i och med forskning från annat håll, som sammanbundit depression och ångest hos människor med bakteriepopulationer i magen.

För att testa sin hypotes lät de tio dagar gamla råttor utsättas för mild magirritation dagligen i sex dagar. De undersökte sedan beteendet hos dessa råttor när de var åtta till tio veckor gamla, och fann att de råttor som utsatts för magirritation var signifikant mer benägna att visa depressivt och ångestfyllt beteende än sina medråttor. Därtill hade dessa råttor förhöjda halter av flera olika stresshormon. Blockering av djurens förmåga att uppfatta smärta från magen påverkade inte deras beteende vilket visade att detta beteende inte berodde på pågående smärta.

”Det verkar som att när råttorna utsätts för magirritation vid en viss tidpunkt skickas signaler från magen till hjärnan som permanent förändrar dess funktion.”

Forskarna planerar nu att ta reda på exakt hur denna signalering fungerar och vilka förändringar i hjärnan den orsakar. Därmed hoppas de kunna utveckla nya sätt att behandla depression och ångest hos människor.

”Vi vill veta om vagusnerven är inblandad, och bekräfta vilka förändringar som sker i hjärnan av denna signal”, säger Pasrischa. ”Den stora majoriteten av människor upplever inga långtgående konsekvenser av övergående infektioner. Men det kan finnas vissa patienter som är genetiskt predisponerade för denna effekt via mekanismer vi ännu inte förstår. Vår förhoppning är att detta arbete kan öppna nya vägar för att utforska, förstå och behandla dessa mycket komplexa syndrom.”

Källa: Stanford